Creative Feminism

Musik, film, arrangera fester, resa, träffa nya människor, bli lite småförälskad och att ständigt bli inspirererad. Det är sådana saker jag gillar, sånt jag tycker om. Min vardag just nu ser väl ut så som att jag tar hand om min cancersjuka mamma hemma. Det blir att hålla koll på medicinering, mat, tvätta, handla, duscha, peppa osv. kan tänka mig att det är så här det är att vara en småbarnsförälder.. det finns liksom ingen tid över till en själv men det är viktigt att finnas där för någon som alltid har funnits där när jag behövt något så därför finns det bara  självklarheter att jag finns där.. sen så brinner jag för att arrangera fester som jag gör några gånger i månaden, när jag inte gör det åker jag runt och djar nästan varje helg, när jag inte åker iväg så blir det lite dj-workshops för tjejer när det hinns med och så försöker jag som sagt lära mig nya saker och skapa nya intressanta projekt här på Creative Feminism som jag tycker är en alldeles fabulös utbildning med mycket värme och fina människor!

...dator...*zzzzz*... måste gå hem... vill ha maaaaat... sooova... (LÅNG (observera: ironi) fjällvandring till lägenheten). ÄTA. Ska bara... vila huvudet lite... fem minuter till... jag hinner nog... OH SHIT VAD ÄR KLOCKAN!?

Som vanligt är den obotliga tidsoptimisten Sofia ute i sista sekund med saker och ting, som att skriva det här blogginlägget till exempel. Jag hoppas verkligen att jag lyckats utrota, eller i alla fall kan ta kontroll över denna idiotiska last (undrar om voodoo och sånt funkar på oönskade egenskaps-parasiter också?) när jag är färdig med Creative Feminism i Arvika. Jag måste dock säga att det har gått förvånansvärt bra de här första två veckorna, för så länge jag sover ordentligt på nätterna verkar jag kunna vara fokuserad ovanligt länge för att vara jag... 
Hm... Jag kanske inte borde ha stannat på Ritz till halv ett igår natt... Men jag och Sanne KUNDE verkligen inte motstå lockelsen "att rigga scen". Vi var nog mer till besvär än till hjälp, men, man måste faktiskt börja någonstans här i världen. Höhö.

Jag har sett mig själv skriva "ketchup" här hela dagen... Så nu! Håll i hatten, spänn fast säkerhetsbältena och räkna melonerna: KETCHUP!

                                         

//Sofia Edström

PS. Man får inte va för seriös. DS.

I förrgår satt jag på kontoret och tänkte. (Vilket i sig inte är något ovanligt, men just den här gången var det speciellt.) Det här är något jag verkligen skulle kunna tänka mig att göra. Sedan gick det fem, kanske tio sekunder. Och något hårt slår plötsligt emot mig. (Ja, alltså, det var en insikt, inget tungt föremål eller så.)

Det här är något jag gör. Faktiskt. Just nu. PÅ RIKTIGT.

Jag har hittills tillbringat mitt liv i skolan. (Och på musikskolan och volleybollplanen, men det känns som detaljer i detta sammanhang.) Där gör man massor med saker. Faktiskt. Jag gick naturvetenskapliga programmet och oj vad jag pluggade. Producerade massor med arbeten och recensioner och laborationsrapporter och skrev prov och höll muntliga anföranden och grejade och kämpade. Och allt slutade med bokstäver. Ja, ni vet vad jag menar. Betyg. Allt jag gjorde fanns det ett mål med. Tre bokstäver. The tre bookstäver. Det var ett klart och tydligt mål, och man visste ungefär exakt vad som krävdes för att nå dit.

Att ta studenten var en riktig utmaning. Inte för att det var direkt svårt, för tiden går ju vare sig man vill det eller ej. Men det var en mental utmaning, för jag ville inte. Jag ville inte. Att sluta skolan innebär att man hamnar i en annan värld. Kanske verkligheten, kanske bara världen, inte vet jag. I vilket fall var det inte det jag var van vid. Alls. Hur skulle jag klara mig nu? Utan vare sig betygskriterier eller lärare som säger åt en vad man ska göra. Ska jag själv bestämma vad jag ska göra? Hur ska det gå till!? Jag har ju ingen aning om vad jag vill.

Det tog lång tid. Alldeles för lång tid egentligen. Men jag hamnade här tillslut. På Creative Feminism. Och det kan kan bli det bästa jag någonsin bestämt mig för, och också det bästa jag någonsin kommer att ha bestämt mig för.

Att vara engagerad, ha massor av underbara människor runt sig och kämpa mot ett mål som inte har ett dugg med betyg att göra. Det är fantastiskt och inspirerande. För plötsligt är saker viktiga, men på ett helt annat sätt än jag är van vid. De första veckorna på utbildningen har inneburit en mängd nya erfarenheter och den har erbjudit en massa utmaningar. Jag har insett att kreativitet och drama gör att man utvecklas grymt mycket som person. Och man blir medveten om sig själv på ett helt nytt sätt.

Tanken med det här inlägget var alltså att jag skulle presentera mig själv. För er, kära läsare. Och jag vet inte om det har framgått riktigt, men jag hoppas ändå på att ni i alla fall fått en liten uppfattning om vem jag är. Tilläggas kan också att jag älskar choklad, avskyr lakrits, har lätt för att beundra människor, ganska precis upptäckt Bright Eyes storhet, tycker vollyboll är superroligt, tycker om att läsa böcker och skulle vilja göra det mer än vad jag gör, skriver dagbok, sökte till läkare och har fått för mig att jag ska bli civilingenjör i framtiden. Men vi får väl se vad som händer i framtiden. Allt är möjligt. Och efter den här utbildningen kommer ännu mer vara möjligt. (Hur nu det går till. Men så är det i alla fall.)

Bilden är tagen utanför Buckingham Palace. Och jag fånar mig i en Arvika-tröja!

Jag är en väldigt driftig och engagerad person. Jag vill hjälpa till att åstadkomma förändring i världen. Jag vill att denna vågens fjärde feminism ska lyckas med  det alla andra feminister tidigare har kämpat för,jämställdhet.
Jag gillar glada, energirika, drivande  människor, kramgoa djur, kladdkaka och avocado.
Jag har tidigare samt fortfarande i nutid arbetat aktivt inom tjejjoursrörelsen, jag har varit på en gender equality traning i Casablanca, Marocko 2008, driver olika projekt och också levt livet =)
Jag tror att jag kan tillföra Creative Feminism äran att ha lyckats med en till elev som blir egen företagare =)

Tjollahop/ Jolanda Fornander

Ikväll tycker jag att det är inressant hur människor presenterar sig för varandra. En presentation definierar en person, cementerar henoms åsikter, koncentrerar henoms styrkor och ignorerar henoms sämre sidor. Därefter förväntas vi leva upp till vår presentation, eftersom det är vår egen definition. Vi skulle kunna säga att vi genom presentationer gång på gång försöker skapa oss en bild av vilka vi är.

Men samtidigt, varför finns det då så många människor som inte vet vad de vill arbeta med? Som inte har en aning om vad de vill äta till lunch? Som faktiskt inte har den blekaste om vart henoms erogena zoner sitter? Jag tror att en del av problematiken ligger i att vi har svårt att acceptera människors föränderlighet. En kväll är den andra olik. Ikväll är jag sugen på att skriva ett filosofiskt inlägg, men nästa dag lär jag hytta med knytnäven och dra ett internskämt som redan nu pågått på tok för länge för att vi skulle vilja sluta. Det är ett fullständigt normalt beteende, kan vi inte bara komma överens och förstå detta?

Ett annat dilemma jag tänkt på är hur man utnyttjar definitioner, eftersom varje definition är laddad med någon form av arketyp. Om jag säger att jag är en Bisexuell Intergender som är Polyamorös, Queerfeminist, Anarkist, Nykterist, Estet, Bohem, Rollspelare och Vegan som är intresserad av Religion, Politik, Historia, Konst, Kultur, Folktro, Skräck, Film, Matlagning och mycket mer, då får jag plötsligt en hel radda med förväntningar som man måste leva upp till. Som Vegan (en ny definition!) förväntas jag att tacka nej till animaliska produkter, vilket inkluderar skinnprodukter. Om jag köper skor med mockadetaljer på Second Hand kan jag således bli ifrågasatt, dessutom av människor som inte har något med mina val att göra!

Måste sova nu, men jag hoppas att ni får en god bild av hurdan ja är. Åtminstone har ni fått inblick i en av alla definitioner, åsikter och egenskaper som gör mig till mig, nämligen min filosofiska och eftertänksamma sida.
För att ytterligare cementera min förkärlek till mångsidighet så tar vi dessutom med en bild från min studentbal. Håll till godo!




/Sebastian Thelander Sjöstrand

(blandband är den ultimata fildelningen.)